onsdag 7 december 2011

Virus, nonchalans och hur illa det kan gå till!

Jag har fått ont i halsen och hosta den 14 nov. Tiden gick och jag trodde att det var ett vanligt virus. En och en halv vecka senare blir jag bra och äter julbord med jobbet (var väldigt trevligt). Dagen efter blir jag dålig på kvällen, fick 39.7 i feber och mådde dåligt. Jag trodde att jag fick något aggressivt virus. Jag mådde dåligt man jag var inte helt sängliggande. Jag tog Alvedon och Ipren för att hålla febern nere. På tisdag kväll tyckte jag att det borde ge sig nu och bestämde att jag ska ringa vårdcentralen dagen efter. Under kvällen har jag läst om lunginflammation mm. Symptomen jag hade lät som lunginflammation. När jag ringer till vårdcentralen och förklarar de situationen frågar jag också om de kan undersöka min dotter samtidigt då hon hade hostat länge. Lät läkaren undersöka henne också fick jag till svar. Jag kom till vc och efter ett tag får jag träffa läkaren. Hon verkade stressad och hon undersöker mig (upplevdes av mig som mycket snabbt). Du har halsfluss. Men jag har läst om det nyligen, mina symptom låter som lunginflammation enligt Vårdguiden. Neej du, halsfluss. Ok, jag är ingen läkare så jag ska inte tjafsa. Kan du snälla undersöka min dotter? Du borde ha bokat tid för henne, jag hinner inte det. Men de sa ju att jag ska be dig att kolla henne i telefonen. Ok, det har de inte sagt till mig. Hon börjar undersöka henne men säger att allt verkar bra. Jag går hem med en irriterad känsla av att läkarna inte har tid att undersöka patienterna ordentligt. På kvällen smyger sig fram en konstig ont i brosten som blir värre och värre. Jag tror att det är en del av det hela. På morgonen återkommer smärtan och blir allt värre. Det är en väldigt diffuse smärta, som ett tryck över bröstet. Efter ett par timmar ringer jag VC och frågar om det ska göra så jäkla ont???
Du kan få träffa samma läkare men kl15:45, det är det enda tid vi har kvar. Kan jag snälla få träffa en annan läkare, jag litar inte riktigt på den läkare, det kändes som att hon har undersökt mig alldeles för snabbt. Vi ber om ursäkt för det, Tyvärr men det är det enda tid vi har. Ok, men kan man få ont i bröstet när man har halsfluss? Nej får jag för svar. Kl. var ca 10:30. efter en timme blir det så jobbigt att jag börjar gråta som en liten flicka. Jag bestämmer mig för att åka till akuten men jag duschar först. Då släpper det. Så jag väntar tills jag träffar läkaren. Jag kommer dit och mår mycket bättre men är ganska svettig. Läkaren undersöker mig betydligt mer noggrant och tar EKG. Du har lunginflammation och smärtan i bröstet är en biverkning från en av medicinerna. Så vi byter ut den. Jag tycker att det är skönt att få reda på vad det var och att inte behöva uppleva det igen. Tackar läkaren för att jag upplevde henne som professionell idag till skillnad från igår och förklarade varför. Hon bad om ursäkt och sa att hon håller med mig att ofta blir de så pressade med tiden att det känns att de inte hinner riktigt med. På kvällen nattar jag min dotter kl 19:00 och somnade med henne, för att vakna en timme senare med ont i bröstet igen. Jag börjar läsa alla biverkningar i de mediciner jag har fått men hittar inget om ont i brösten. Ringer Sjukvårds rådgivning och frågar om man ska ha ont i bröstet. Nej är svaret. Om det blir värre kan du åka till akuten, annars kan du vänta till imorgon för att slippa vänta långa timmar i akuten. Jag duschar för att det ska ge sig men det gör inte det. Efter ett tag börjar det ge sig. Jag försöker att äta lite och bestämmer för att åka till akuten. Väl i akuten (kl. 23:00) får jag prata med en sjuksköterska i receptionen. Jag förklarar henne allting och då frågar hon:” vad vill du att vi ska göra??? Du har fått träffa en läkare 2 ggr och de har tagit EKG på dig, vad tror du att de ska hitta?” inte vet jag, jag vill inte ha ont!, just nu mår jag bättre men jag tycker att ni ska undersöka mig. Har du tagit värktablett? Jag har berättat 2 ggr att jag har det om du hade lyssnat! Börjar jag tappa tålamodet, ”jag har varit sjuk i 2.5 veckor och igår sökte jag vård för första gången, jag brukar inte gråta men idag grät jag som en liten flicka ”säger jag. Ja, det känns onödigt men jag skriver in dig, vi får se vad de hittar, det känns onödigt. Jag sätter mig i vänterummet och blir plockad ganska snabbt. Samma SS börjar ta EKG och halv ursäkter sig för sitt tidigare beteende, du såg så frisk ut sa hon… Ultraljud och EKG visar inget. Läkaren sa att det verkar luftvägs inflammation och inte lunginflammation. Det verkar ok, om det inte är nåt konstigt med blood provet får du åka hem. Konstigt, men när blodprovet kommer säger läkaren att jag får gå till HIA, han vill att jag ska röntgas mm och för säkerhetsskull får jag stanna i Hjärtinfarkt avdelning. OK, konstigt men bara att jag blir bra tänkte jag. Dagen efter fick jag massa med olika prover och de kom fram till att inflammationen från bröstet spred sig till hjärtmuskeln och hjärtsäcken.
Myokardit och Permiokardit, kan tydligen vara livshotane. Finns att läsa  här.
Låter skumt men jag var glad att det inte var något fel med hjärtat och att inget är skadad. Jag fick åka hem i måndags EM när det var klart att inget är skadad och att jag har blivit bättre. En månads sjuk skrivning och jag får inte anstränga mig tills nästa månad. Så det slutade bra, och ibland får man vara aktiv även när man är sjuk och inte lita blint på en läkare, och vara tjatig även om det känns dumt.
Nonchalera inte eran kropp om det är nåt konstigt får ni kolla upp det och stå på er!
Ta hand om er!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jädra tur att du stod på dig!

Bäst att hjärta och hjärtmuskel är i topptrim om monstergäddan sitter där en vacker dag :)


Mvh JarmoK

lurehunter sa...

Tack Jarmo!
jag håller med dig ;) måste vara i topp trim när stor gäddan hugger :)...
men seriöst, som du säger, det var tur att jag stod på mig, och det är därför jag skrev om det i bloggen, i hopp om att det kanske hjälper någon nån dag.
skitfiske på dig!
mvh
Eitan

Bjorn sa...

Hej,

Jag läste precis ditt inlägg om HIA 2011. Jag skulle vilja komma i kontakt med dig, Jag har liknande symtomer.